trikken som försvann
Idag började jag dagen med att rydda upp i pärmarna på jobbet. Jag håller på att skriva nya rutiner, och det blir helt enkelt jävligt när jag försöker skriva det på norska. Jag behöver någon som kan rättstava allt jag skriver så ingen myndighetsperson kommer inom och utvecklingsstörs-stämplar mig. Anyone?
Efter många timmar behövligt pappersarbete åkte jag ner till Grünerlökka för att möta en gammal vän till mig. Det var som vanligt supertrevligt med många djupa ämnen som ekonomins struktur, spännande dokumentärer och människors oförmåga att inse att allt håller på att gå åt helvete. Efter en stund blev jag så förtvivlad att vi var tvungna att prata om något annat. Varför är världen såhär åt helvete?
Efter en lång fika blev det en öl på Fru Hagen där min fina Ebba joinade och kvällen avslutades med middag på samma vietnamesiska restaurang som igår. Det var kos :) Jag är glad att ha så fina vänner med så mycket djup och samtidigt så mycket humor. Och jag är så glad att kunna umgås med någon jag tidigare gillat på ett annat sätt så avslappnat och enkelt, där vänskapen bevarats så bra.
När jag skulle åka hem så stod jag och väntade 4 minuter på brugata på min trikk som skulle ta mig hem. Den kom aldrig?! Det stod bara "nå", ingen trikk kom, och jag fick vänta 20 minuter till. Det var bra, för på den trikken steg det på en tjej med downs syndrom som gav mig en lapp om dansträning. Det var fint det.
Idag kom det att pratas om singelliv. Och jag började fundera över varför jag är så lycklig och bekväm i mitt, när jag hatade det så djupt för mindre än ett halvår sen. Jag har kommit fram till att det nog beror på att jag inte är olyckligt förälskad i någon. Jag är fri, har gjort upp med mitt förflutna och behållit mina pojkvänner som vänner. Jag har också SJUKT fina, flotta, underbara och likasinnade vänner som tagit platsen som en gång tillhörde någon annan. Som ringer, bryr sig, jag kan prata om allt med, stöttar och skrattar med mig. Det är jag sjukt glad och tacksam över. Nu när det händer så mycket i mitt liv är det snarare skönt att inte behöva förhålla sig till någon annan. Slippa kompromissa, bråka. Livet är lustigt ibland.
Nu ska jag kolla på uppdrag gransknings dokumentär om svenskarna i oslo. Det ska bli flott! Eller, kanske mest skabbigt.
Kommentarer
Postat av: Linn
:) härligt att du bloggar!och dokumentären var verkligen klockren men sjuk :P
Trackback
