Emma

Igår var en finsk familj här. Dottern gick i Elenas klass och mamman och jag har jobbat mycket på pree-school. De har packat hela veckan och kom igår på en avskedsmiddag... Idag har de åkt tillbaka till Finland... Det är konstigt hur man kan fästa sig vid så mycket på bara 3 månader. Alla Elenas klasskompisar med mammor som jag träffat varje dag bara sprider sig. Men det är som den finska mamman sa:
- Det är så livet är här nere...

Det blir ju vergkligen så, allt är så annorlunda i ett land där föräldrarna jobbar bara ett år i taget på olika ställen. Det kändes jättesorligt att säga hejdå igår, men om en vecka är det jag som åker. Idag var sista gången jag skjutsade barnen till skolan. Det kändes jättekonstigt. Sista gången vi satte oss i bilen för att lämna av dem vid Slottet. Idag är sista gången jag kommer hämta dem, och säga hejdå till alla underbara fritidsfröknar jag träffat... Jag kommer sakna det så mkt!!

Igår var jag på Delirium med Sandra och Agnes. Det var sweet, och mitt i allt träffade jag en överförfriskad Gustav som jag sen skjutsade hem till Waterloo. Men det var efter att han sölat så vi missade sista metron och fick gå i en halvtimme. Sandra och Agnes var inte glada, men jag garvade ganska mkt :)

Allt känns lite som en dröm, att hemma är det fortfarande mars och att jag aldrig varit här...