Ledig dag!
Idag är det min lediga dag! Klockan är halv 1 och jag ligger fortfarande i sängen och har tittat på Will&Grace. Planen för idag är att snart gå upp, gå ner till uteserveringen nede och dricka nypressad apelsinjuice och espresso och sen med packad väska cykla till Bygdöy och sitta på stranden och läsa böcker om Australien och "Ät, be och älska". Idag tror jag det kommer till att bli en bra dag!
Iochmed att alla mina nära vänner har flyttat hem, eller är på semester, är det lite ensamt i Oslo just nu. Men det löser jag med att jobba mycket, och göra småsaker på fritiden. Som att köpa laxmaki och yellow tail-sushi och sätta mig i en park för att kolla på solnedgången och ringa min fina vän Linn och prata om livet. Eller spela in en bra film som handlar om att göra allt man vill göra. Eller bara gå ned på stan och titta på alla blommor som finns där.
Man får väl njuta av alla fördelarna av att bo i en storstad när man kan det ;)
Wadaaap?
Idag var det fint väder, så jag letade espressokoppar och låg i solen och läste bok om Australien. Jag ska bada med delfiner, rida i bergen, titta på valar och pingviner. Det ska bli episkt!!
Inflyttningsfest!
Igår blev jag bjuden på inflyttningsfest hos Jarle och Sofie! Som tack för hjälpen bjöd de på en fantastisk parmaskinka- och ruccolasallad med linser, soltorkade tomater, parmesan och massa annat gott! Helt fantastisk!! Sen blev det party som slutade i stor sorg: drikkeleken Slaps blev död och begraven.
Skämt åsido, så var det faktiskt lite sorgligt att gå. Det blev the end of an era. Ända sen jag blev singel i Oslo har jag festat med dessa människorna i partykollektivet, och nu har de flyttat ut och jag ska flytta hem. Jag fick lite tips från Jarle hur jag skulle gå utanför min comfort-zone när jag är på resa, och med det gick jag hem och tänkte - herregud, detta var sista gången.
Aldrig under hela min tid i Oslo har jag längtat hem så mycket som jag gör just nu. Jag hade kunnat åka hem imorgon. Tur att det bara är 35 dagar kvar nu!
Varför man inte ska beställa en Manhattan...
Jag och Anna drog på TGI Fridays för att dricka drinkar i fredes. Det var kul! Tills jag beställde en Manhattan, för de gör de i SATC, och när jag väl fick den smakade den skit. Så jag frågade bartendern om jag kunde få spä ut den. Det fick jag, men först efter att jag förudmjukande nog var tvungen att berätta att anledningen till att jag beställt drinken från första början var för att jag hade hört det på SATC... Då klappade han mig lite på armen och sa "Beställ en cosmopolitan nästa gång". Det är nästan bara wiskey i en Manhattan, för de som undrar.
att längta hem
Nu känns det som att jag spinner runt i samma hjulspår och bara skriver om samma saker, men let's face it, jag är i en period i mitt liv där det känns som att jag lärt mig väldigt mycket om väldigt lite. Och så händer det inte så mycket annat.
Jag längtar hem. Jag längtar sjuuuuuukt mycket hem. Jag längtar hem till min familj och de vänner jag har kvar. Lite till skånskan också. Jag är trött på att alltid behöva få frågan "Är du från Skåne?" minst en gång om dagen. Jag är trött på att behöva bo och ta hänsyn till folk jag varken bryr mig om eller tycker särskilt mycket om. Jag är trött på stöyet i en storstad. Jag är trött på att känna mig ensam, att det inte finns någon jag kan ringa utan varsel och fråga om vi ska göra något. Jag vill hem där jag kan kolla på TV med min familj om kvällarna. Jag vill hem och ta hand om min lilla familj och skämma bort dem med tjänster och presenter. Jag vill tillbaka till lilla Hässleholm där man kan gå på stan i 10 minuter och hälsa på 20 pers. Jag vill så supergärna hem!
Och mitt i denna hemlängtar kan jag inte sluta att tänka - vafan ska jag då till Australien för?!?!
Anna är tillbaka!
Anna är tillbaka! Jag är lycklig! Men snart åker hon igen :( Uffa mig, det har varit en tid och det kommer att komma en tid med många avsked. Det är ganska tufft. Men det är bara att överleva. Alltid i mina mörkaste perioder av livet när folk har frågat mig "Kommer det att bli bra?" har alltid svaret varit väldigt självklart. Såklart att det går bra, vad är liksom alternativet? Att lägga sig ner och dö? Varför lever vi då?
Under mina gymnasieår sa vi alltid tesen: This too shall pass, till alla jobbiga perioder. Provveckor, pojkvänner som blev ex, allt. This too shall pass. Det är det viktigtaste livet lärt mig. Det kommer alltid en dag imorgon med. Och det är så skönt att veta.
Bowling!
Ikväll blir det bowling med Isabel och Jessica på Youngstorget, blir fete!
