AUSTRALIEN!
Idag är den stora dagen! Efter massa mys med familjen igår med spel och cookies, är det nu dags att ta tåget ned mot köpenhamn, flyget till münchen och abu dhabi för att slutligen landa i Sydney på söndagmorgon! Herregud, it's happening!!!
just det! idag överraskade erik oss med att komma hem! då blev vi superglada!
Bilutflykt till Jönköping!
I söndes tog jag bilen upp för att hälsa på min fina Linn. Om Linn hade varit en kille hade jag nog varit ihop med henne. Hon är min kloka, modiga och framförallt intelligenta klippa här i världen. Jag har världens tur som har henne, och hon för att hon har mig ;) Vi gick lång promenad och åt hummersoppa i downtown J-köping! Det var verkligen kul att träffa henne, och jag är så glad när jag ser att hon trivs och har det bra!
Att vi inte ska träffa varann på nästan ett år är helt sjukt, men har vi tur blir det kanske jul på Bali! ;D
Öland och födelsedagsfirande!
I lördes var det familjedag men min älskade familj! Vi tog bilen upp till Kalmar för att hälsa på Erik, och därifrån körde vi över till Öland och kollade på Borgholm fästning!
min lilla familj <3
Där gjorde vi vad vi kände för, Erik poserade i en medeltida striptease-lucka
och Mamma och Pappa tittade på en informationsfilm
Haha, de är så söta mina päron!
Efter Jönsson-frukost med wienerbröd och frallor, ostkaka på Öland och sushi i Kalmar tackade vi för oss då studenten Erik skulle vidare. Men som den familj vi är hjälpte vi honom att kolla om man såg in i hans rum när det var mörkt ute!
Vissa saker kan man bara göra med familjen!! :D I love you!!
Sjukling
Jag har blivit sjuk. En liten stund har jag gått och varit orolig för att ha blivit smittad av någon hemsk sjukdom, men efter ett kort samtal med vårdcentralen så är jag nu lugnad. Jag är nog bara förkyld.
Vad som händer annars? Jag sover till 12 om dagarna, har växlat in lite australiensiska dollar och ska njuta helgen hos min lilla bror i Kalmar och min sköna vän Linn i Jönköping. Over and out!
Visdom
Det har sagts så mycket klokt genom årtusenden. Här är två av mina favoriter:
"Keep your old love-letters, throw away your old bank-statements."
"Love people and use things. Don't love things and use people."
Det sista funderar jag på att göra en tatuering av.
Jag unnar London det!
Idag har jag sagt hejdå till min äldsta vän - Sarah. Hon ska till London, och det kommer bli helt sanslöst bra! Hon ska passa barn och plugga engelska och njuta. Och det är det mina vänner, livet handlar om. Fast, en skön sak livet har lärt mig, är att ett hejdå aldrig är hejdå, utan bara ett vi ses senare, när det gäller goda vänner. Och det är hon, min fina Sarah.
Själv har jag precis drabbats av en förkylning/urinvägsinfektion/borrelia. Nja, det där sista är väl en ganska omotiverad självdiagnos, men ända sen jag var ute i skogen med mamma och plockade kantareller (you heard me! vi hittade kantareller!) och blev biten av en fästing har jag letat tecken på borrelia/hjärnhinneinflammation. Det hade ju bara passat bra, nu när jag ska till andra sidan jorden. Men det blir nog inte värre än en förkylning som kan botas med vanlje-te med honung och lite Zeitgeist-dokumentärer. Tror jag.
Hittade en gammal bild från en av Sarahs och mina photoshoots back in the days. Good times :)
Jag saknar Oslo
Hässleholm är inte vad jag minns. Det har ändrats. Har insett att mitt liv verkligen fanns i Oslo, här har jag inte mycket mer att hämta. Jag saknar vännerna, pulsen, utelivet, jobbet. Att inte jobba gör mig galen, och slapp. Går upp sent och lägger mig med känslan av att inte ha gjort någonting vettigt. Gud vad tacksam jag är att jag åkte härifrån! Att jag vågade, att jag bara drog och gav liv åt mina drömmar. Trots allt det kostat mig, så märker jag när jag sitter på mitt rum en lördagskväll, att här hade jag dött. Tack för att jag inte fegade. Tack för att jag tyckte att jag var värd något bättre. Det kommer jag aldrig att ångra.
På senare har jag börjat få lite ångest över min resa. Vad fan ska jag på andra sidan jorden liksom?! Jag har levt så länge med en vardag som var en tillfällig vardag som är svår att förklara. Man har skapat sig en vardag i något som man vet snart ska ta slut, och därför har det inte känts som en vardag. Man har aldrig blivit så uttråkad, som jag märker att vissa som ska ut på samma resa som mig har känt. Därför har det inte varit lika motiverande, att bryta upp och ge sig ut. 3 veckor i min kära hemstad tog bot på den. Jag måste härifrån. Gud, vad länge sen jag kände så! Men nu när jag känner samma desperata känslor som för 3 år sedan, känner jag mig som 19 år igen, och det är lite nostalgiskt.
Kommer jag någonsin att känna mig som 22?! :)
